Kortproduktionen börjar komma igång. Det här blir min fikasugenserie.

Här finns många personliga detaljer instoppade. T.ex. foton på mina föräldrar och mormors flickrum. Hennes klänning har tyget från en favoritskjorta. I vattnet säger Mick Jagger "Ein waffel-scham" vilket JAG tycker är väldigt, väldigt roligt. (Om ni mot förmodan inte känner igen uttrycket, kolla på stsanders.com - St Sanders är kungen av alla shreds.)

Böckerna om Klark Svensson

Just ja, jag skulle ju berätta om de två böcker jag faktiskt HAR illustrerat. Böckerna är skrivna av Inga-Lina Lindqvist och gavs ut 2003 och 2004 på Natur & Kultur. Jag blev uppringd av bokförlaget som sett mina bilder på Illustratörcentrums bildbank och undrade om jag var intresserad. Det var helt overkligt och verkligen, verkligen jättekul! Jag träffade faktiskt inte Inga-Lina förrän första boken var färdig så all kontakt och feedback gick via förlaget. Synd att hon inte skrev nån uppföljning efter Klark Svensson & kärleken, jag hade gärna velat veta hur det gick för honom...

Det här är en av illustrationerna till en saga (Pannkaksstök i Märtas kök) som jag inte bara påbörjade utan till och med skrev klart och skickade runt till några bokförlag för flera år sen. Det var ingen som nappade men jag fick många positiva kommentarer om mina bilder så det var ju lite kul ändå.
(Jag hade inte sonderat barnboksterrängen innan – om jag gjort det hade jag ju fattat att det getts ut säkert tusen böcker om kladdiga pannkakskök, haha.)

Jag undrar verkligen vad det är med mig och elefanter – de återkommer ständigt som ni ser! Jag vet inte varför jag gjorde den här bilden, satt väl bara och ritade och sen växte det fram en liten scen med den förorättade elefanten och de andra två. När jag råkade titta på den här bilden flera år senare – efter att vi just adopterat vårt första barn Olle – såg jag direkt: det var ju HAN som satt på den lessna elefanten. Lite mysko, faktiskt.

Den här glada kossan gjorde jag för skojs skull till en utställning som Illustratörcentrum skulle ha för flera år sen. De efterlyste bilder på kor så jag ritade en och skickade in. Jag har ingen aning om ifall den kom med, utställningen var i Örebro.

Det här är en bild jag gjorde med höger hand en gång (lite kul eftersom jag är vänsterhänt). Jag hade vänsterhanden i gips och var jättesugen på att rita nåt. Så det blev en liten by med konstiga hus.

Ett tag var jag helt inne på att göra brickor, anteckningsböcker och annat skoj. Jag ska nog ta upp det igen när jag får tid. Det här är en skärbräda och ett grytunderlägg som jag gjorde för ganska längesen.

Ibland är det som förgjort. Jag har tusen idéer som snurrar i skallen men har ingen tid att testa dem. Ännu en helg har gått åt till helt andra saker, så i brist på annat får jag väl lägga upp lite färdiga grejor i stället. Här är ett julkort jag gjorde i december.

I somras var jag i Norrland och smågnetade med pilliga teckningar medan resten av släkten spelade kort, drack vin och filosoferade i gungstolen framför öppna spisen. Då gjorde det inget alls att det regnade nästan hela tiden.

Av nån anledning har jag blivit helt uppslukad av mexikansk wrestling. Eller egentligen är det kombinationen vanliga kläder + brottarmask som jag tycker är så rolig.

Ännu en gangsterdonna. Jag vet inte riktigt vad som hänt här, antingen har hon blivit skjuten eller så har hon skjutit någon. Nåt har inte gått enligt planerna i allafall.

Den här gangsterdonnan är en av mina favoriter - och den första tavlan jag sålde.

- Du kan väl rita fåglar! föreslog två jobbarkompisar. Så här blev det en domherre.

I början var det lite oklart vad det skulle bli för tema på utställningen. Jag visste ju inte ens hur jag tecknade längre! Så jag testade mig fram, hjärnan kokade av alla idéer och intryck jag sög i mig och bearbetade i huvudet varenda ledig stund. En gång brände jag vid en plåt pepparkakor och blev helt fascinerad av färgen. Då kom den här bilden till.

Under den här febrila skissperioden i början av 2009 lyssnade jag nästan uteslutande på Deep Purple. Såklart blev det en hyllningstavla till dem. Nu hänger de på väggen och tittar lite halvslött på mig varje gång jag går i trappan. Min man tycker att de liknar ett gäng cockerspaniels. Hm. Kanske jag förbättrar bilden när jag får tid över.

Min son och hans älsklingsgosedjur. Egentligen var det nån starwarsgrunka han höll i men den var för jobbig att rita, haha. Och fulgrå dessutom.

Det här var den första bilden jag gjorde. Jag testade att blanda tekniker och material, det här är en blyertsteckning med inmonterade inscannade tyger från Majas och mina kläder.

Hur det hela började

Efter många, många års uppehåll (små barn, för mycket jobb, en hel del elände och annat som kom i vägen) bestämde jag mig en dag för att jag måste börja teckna och måla igen om jag inte skulle skrumpna ihop alldeles. Mitt nyårslöfte till mig själv inför 2009 blev därför: "På ett eller annat sätt ska jag vara med i någon form av konstutställning innan året är slut." Med ett sånt konkret mål var det ju bara att sätta igång. När hösten kom kunde jag välja ut ett gäng bilder som fick hänga hos de fantastiska frisörtjejerna på Kolla Kolla i sex veckor – nästan alla blev sålda!
Om det blir nån mer utställning vet jag inte, just nu vill jag bara hålla igång tecknandet.